Packad och klar
Jag borde verkligen börja packa. Ska bara vara borta en natt, men tjejer ska ju alltid packa med sig 66 tröjor för mycket och lika många byxor. Jag äger inte så många tröjor och inte heller byxor, men jag vet inte vart jag ska börja.
Packlistan ligger framför mig och ropar på mig, väskan står redo i hallen att bli packad, men jag orkar inte. Sitter på min feta rumpa och bloggar istället. (Nu blir S stolt). Senare kommer jag ångra att jag satt och bloggade när jag inser att jag ska sova och inte ens packat hälften. Jag har alltid varit ordningssam men de har försvunnit på sistone. Har alltid eller iaf nästan alltid varit duktig på att gå upp på mornarna men nu ligger jag och snoozar i 1 timme innan jag pinar mig ur sängen. Någonting har hänt men jag vet inte vad. Jag älskar ju mitt jobb så egentligen borde jag vara superglad och superpigg på mornarna. Jag måste återfå min struktur på mitt liv igen, detta är inge bra.
Jag ska nog packa, men jag orkar verkligen inte. Jag är så frukstansvärt lat idag. Eller inte bara idag, alltid. Apropå lat så måste jag börja träna, alla tränar runt omkring mig. Jag tror iofs att det är ett ”nyårssyndrom” som snart kommer att försvinna. Men jag måste taitu med min kondition och mitt fysiska välmående. Borde även börja äta nyttigare och äta mindre godis och framförallt dricka mindre läsk.
Nää, nu börjar resväskan snart packa sig själv. Jag Måste Men vill inte, jag känner mig som en 3 åring som måste städa sitt rum, Mot Sin Vilja.
Jag hoppas jag överlever detta.
